Det blåser dagboksanteckningar genom centrum. D.v.s. fåglar. Bara över sina döende kroppar i asfalten berättar de dina hemligheter. När fjädrarna lossnar och ögonen torkar har de längre inget att förlora. De måste få lätta sina hjärtan. 

"Han har inte träffat mig sen jag kom hit"
"Det har inte jag heller gjort din idiot" (säger jag bara till smset)

Jag låg på hans arm och ritade blå prickar på hans håriga bröst (inte)

Någon kommer över, vi dricker öl, te, vin eller mer kaffe. Vi snackar om något eller bara hänger och lyssnar på vinyler. De andra kommer hem och vi lagar middag tillsammans eller till varann.Vi ser på en film/serier och somnar. 

Om det gick att bara klippa folks huvuden av axlarna skulle jag göra det på alla ibland.

Handen passar i handsken om den ena av dom inte är för stor eller för liten, pennan passar mot papperet eller i väggen. Jag passar på balkongen med utsikt över vattnet. Jag passar vid pantautomaten- Vi passar vid bordet mitt emot varandra utanför baren. Vi passar bredvid varandra på gatan i ljuset av neonskyltar när det är natt. Vi passar i köket bland alla obskyra maskiner, med händerna på katters ryggar. Katter som spinner. Skivan kommer snurra runt i grammofonen, ljudet kommer dåna in genom öronen och ut i blodet. Sofforna kommer somnas i sena nätter efter flaskor vin eller ingenting. Filmerna kommer spelas om och om igen, kanske eller aldrig mer. Skålarna kommer fyllas med bönor, gurka, pestopasta. Rummen kommer fyllas av ljudet av fingrar mot tangenter. Jag kommer sitta nere vid vattnet och rita. Vi kommer dela lika på nycklarna och hyran.

Tvärsöver kvart över 12. "Jag har ingen lust att stå och stampa till techno till klockan 5 just nu"

Du missar mig när jag är som snyggast två gånger i rad.

Du tror aldrig du kan bli beroende men sanningen är utan det får jag huvudvärk. Vet du säkert att det blir bättre så här eller känner du bara whatever? En trailer till resten av filmen som en resa genom framtiden. Jag är allergisk mot dom som sticker och bränner men jag tar alla risker. Jag vill be nån dra åt helvete men drar snart dit själv istället. Om det gör dig glad kan vi bryta arm. Det är väl bra att känna till sin smärta till en viss grad i alla fall. Ett avstånd mellan vagn och plattform är nåt du inte alltid förstår. Om du vill krossa mig I don't mind, plocka isär mina legobitar. Du får mig sena nätter när inget är pinsamt längre. Jag minns solen till berget, tidiga morgnar i december till universitetet. Lyckan försvann i rulltrappan, precis som lyckokakan i soptunnan. Den förmultnar och återvinns till nån annans. Smutsen fastnar i huden och du tvättar inte bort den. Känner efter. 

Jag har en anledning att ta din hand och det är din anledning att stanna fast du vet att du inte ens har en chans i den här vardagen utan måste få pengar för att överleva. 

Jag skulle aldrig prata vidare med någon som injicerar opiater i andra änden av telefonen.

Det var inte ditt ben som stannade kvar utan reaktion när jag råkade nudda vid det, som verkade trycka sig närmare när jag inte heller reagerade. Det var bordets (märkte jag sen)

Verkligheten slår mig, drömmen kliar mig i håret

Alla strävar efter att känna ingenting. Eller någonting.

"You should totally get together like in a romanic way"

Jag skulle absolut inte ha något emot om du krossade mig under din tyngd. Eller om du rev mig trasig, tog sönder mig totalt. Slog mig i ansiktet hårt.

Det gick att dansa med den svarta katten i famnen länge innan den ville hoppa ner. Den hade gått in i lägenheten helt själv för att hälsa på mig (eller).

"Varenda jävel på den där festen tror att vi är tillsammans. Det är fucked up"

Jag sitter snett mittemot honom och säger att jag flyttar till Berlin nästa år och han säger inget om det. 

Ringer mamma och gråter i skogen för där kan jag andas djupare lättare. Bestämmer mig för att ta festen i helgen som tillfälle att be honom dra åt helvete

Orden fastnar redan i hjärnan, inte i magen, halsgropen, tungan eller läpparna. Dom regnar. 

Ett facebook-meddelande ska inte få mig att ge upp allting. (Inte avsaknaden av ett heller).

Du får mig att känna mig värdelös men jag är inte det! Kan du inte bara göra mig lycklig igen? Jag vill också kunna bete mig som ett svin och sedan låtsas som ingenting.

17 av 23 gånger har jag gråtit över dig.

Du har inte sett den stora bilden, vill du verkligen se den? Jag tror fragment räcker, lite åt gången. Annars gillar du kanske inte mig längre.

Första gången vi ses följer jag med till blodbanken. Ser 4000 ml blod pumpas ur hans vener och in i en påse.